En morgon vaknade jag med en känsla i kroppen som jag inte känt på länge. En gammal bekant.
Trögheten.
Den där känslan av att inte riktigt få kontakt med sig själv. Som ett grötigt täcke som omsluter och tynger. Jag har burit den förut, försökt pusha mig igenom den, gjort vad jag kan för att ignorera den. Men den här gången, när den gjorde sig mer påmind än vanligt, valde jag något annat.
Jag ändrade om i kalendern. Slog på mjuk musik. Tände ett ljus och satte mig ner. Blundade. Lät förnimmelserna i kroppen få komma till tals. Och där, i stillheten, hörde jag en tyst viskning:
”Jag väljer dig… jag väljer dig… jag väljer dig.”
Det var mitt hjärtas visdom som talade. Orden riktades till de delar av mig som känts avskilda och glömda. De delar som glömt att allt är medvetenhet och helhet. Att de tillhör en ständigt expanderande medvetenhet där inget är utanför eller bortom.
När hjärtat får guida oss, leder det till en verklighet där vi minns att vi alltid är förbundna. Där varje känsla, oavsett hur liten eller stor, är en portal till djupare insikter. Där valen vi gör från kärlek alkemiserar vår värld och guidar oss tillbaka till den helhet vi redan är.
Vi får denna gåva i varje andetag – möjligheten att välja. Inte från trögheten, utan från kärlek.
Jag väljer mig.Och då vi alla är en del av samma flöde, det enade fältet av energi, väljer jag också dig.
Välkommen att välja dig själv.
Sätt dig en stund. Blunda. Andas. Känn efter. Och lyssna till ditt hjärta.
Hör du också de mjuka viskningarna?
”Jag väljer dig.”