Att våga stanna kvar i upplevelsen i kroppen
Just nu reflekterar jag över hur vi kan möta även de ”tunga” känslorna genom att helt enkelt vara här, fullt närvarande med det som känns och upplevs i kroppen. Istället för att fastna i mindets analyser och historier om varför det känns och ”den personen sa si” och ”jag gjorde så”, kan vi välja att uppleva vad som är sant just nu, vilket är kroppens faktiska sensationer här precis just nu.
Kroppen har en naturlig förmåga att harmonisera sig själv och låta stagnerad energi börja flöda mer. Genom att vara ett kärleksfullt vittne till det som känns, tillåter vi ofärdigprocessade upplevelser genom livet/delar av oss själva att komma hem till vårt naturliga tillstånd av kärlek och överflöd. Det är en handling av mod och självsnällhet och låter oss minnas vår sanna natur – och jag har känslan av att vi är livet självt, levande kraftfält i samspel med en fysiska kropp. Genom kroppens sinnen tar vi som medvetenheter emot upplevelser att bära med oss som minnen av livet vi lever.
Om du inte vill lyssna på ljudfilen finns en transkribering av texten här nedan.
Transkribering av inspelningen:
”Att våga vara närvarande – eller här, som jag säger – även när det som man upplever externt inte verkar kunna lösas i närvaro.
Vad menar jag då med det? Jo, alltså när man vågar vara här med det som känns i ögonblicket, inte tolkningen av situationen, utan faktiskt vara här i närvaro med upplevelsen i kroppen, villkorslöst, då löses någonting upp. Man kan säga att det är en blockering som löses upp, eller… som också kan vara vanföreställningar, antaganden man gjort som inte riktigt varit sanna, slutsatser man har som visar sig vara lite skeva från den som är du i sanning, du.
Och jag hörde som sagt Deepak Chopra säga nåt i stil med: ’Existens utan tolkning är din sanna natur’. Och existens är ju… eller vad är det? Det är en upplevd form, eller en upplevelse i sig. Men det är när man inte lever som identitet efter massa regler och normer man satt upp för sig själv. Det är inte fel att ha dem, men när de begränsar din essens och din människa så är de inte sanna för dig.
Så med det vill jag säga: att våga vara kvar här. Jag pratade med en kvinna i veckan som var i… ja, i ’sårat mode’, och tyngd och fast i berättelsen om varför hon var sårad. Men vi satt tillsammans och hon fick känna den här sårade delen, tyngden, hopplösheten… hon fick sitta och känna det i närvaro med mig.
Och då finns det ju en del som kanske tänker att ’då vill jag lösa det problemet’, men lösningen av det är faktiskt att tillåta upplevelsen få upplevas fullt ut. För då löses även berättelsen upp – berättelsen som är hur jag tolkar en situation, i det någon har sagt eller i vad jag gjorde.
Det är att vara här. Och det gör jag ju inte för att på något sätt säga att det som är gjort mot mig var rätt eller fel. Jag gör det för min upplevelse, upplevelsen för mig, så att jag kan vara fri från att undvika att upprepa gamla invanda mönster, från att undvika att uppleva den här tyngden, sorgen, den här sårade känslan.
Jag är den som stannar kvar med det i mig som är olöst, som är ofärdig-känt, ofärdigt upplevt. Det skapar flöde, frihet, överflöd, glädje, kärlek. Eller det skapar inte ens, utan den sanna naturen som vi är, är av naturen, är av överflöd, av kärlek, av harmoni.
Ja, det var det jag ville säga. Hoppas att ni har en fin dag. Puss och kram, hejdå!”
Tack för att du delade den här upplevelsen med mig 😍
Stor kram,