Jag fick ett meddelande idag som berörde mig djupt.
Det kom från min fina vän, som också heter Annika och som också tog det vackra fotot med fjädrarna.
”Jag gjorde det själv Annika! Jag fyllde på med mina energier själv! Jag fick en liknande upplevelse som jag fick hos dig fast på egen hand och nu nästan gråter jag och alla håren reser sig på min kropp! Precis innan hade jag hittat sju stycken fågelfjädrar och jag vet att de betyder någonting för mig! Och min dotters och min relation har aldrig varit så fin som den är nu sedan jag kom hem från dig. Någonting har ändrats i energierna och balansen och jag känner mig så lycklig!”
När jag läser hennes ord fylls jag av glädje.
Inte bara för att hon upplevde samma kärlek och närvaro som hon tidigare känt i en session med mig.
Utan för att hon fick känna den igen.
Kärleken.
Närvaron.
Kontakten.
Det som för mig känns mer verkligt än alla tankar vi bär omkring på.
Och det som också berör mig är det hon berättar om relationen till sin dotter.
Jag har sett det så många gånger.
När vi kommer närmare oss själva händer ofta något i våra relationer.
Inte för att vi försöker förändra dem.
Inte för att vi arbetar på dem.
Utan för att något inom oss mjuknar.
Vi blir mer hemma i oss själva.
Mer tillåtande.
Mer förankrade.
Och plötsligt finns det mer utrymme för den andre att också vara sig själv.
Jag har sett relationer mellan föräldrar och barn bli varmare, friare och mer levande.
Inte mer sammanflätade.
Inte mer beroende av varandra.
Tvärtom.
Mer autonoma.
Mer tillåtande.
Som om kärleken får ta mer plats än rädslan.
Som om båda får andas lite friare.
Kanske är det därför sådana här meddelanden berör mig så mycket.
För de påminner mig om något jag aldrig vill glömma.
De väcker en djup vetskap om att kärleken inte bara förändrar hur vi känner oss.
Den förändrar hur vi möter livet.
Hur vi möter våra barn.
Hur vi möter varandra.
Och ibland börjar allt med ett enda ögonblick av igenkänning.
Ett ögonblick där vi minns vem vi är.
Stor kram,
Annika
PS. Om du känner dig kallad är Helt Här en inbjudan till en djupare upplevelse av närvaro. Inte för att bli någon annan, utan för att integrera och leva mer från den du redan är.