Det Rena Självet – ett fält dit livet återvänder
Vissa kallar henne det sanna jaget. För mig visade hon sig – och hela upplevelsen kändes helig.
Så ja, hon är ett sant uttryck för jaget –
men i det här ögonblicket kallar jag henne det rena självet.
Levande, hel – och ständigt i varsam hemkomst.
I mötet med det rena självet sker något.
Inte för att vi blir nya,
utan för att vi kommer ihåg det som aldrig varit borta.
Och därifrån – från självet – förändras inte bara vår upplevelse av livet.
Vi börjar också påverka det omkring oss.
Inte genom att försöka. Utan genom att vara våra renaste själv.
En ren inre närvaro skapar ringar på vattnet.
I relationer. I samtal. I hur vi sätter gränser. I hur vi älskar.
Kanske syns det inte alltid. Men det känns. Och det gör skillnad.
Det Rena Självet
Hon bär inget namn som måste förstås.
Hon är inte en roll.
Hon är ett rent själv – en helhet, med sin egen färg, sin egen ton.
Hon har upplevt livet genom andras system, andras krav, andras känslor.
Hon har formats, glömts, trängts undan – och ändå alltid funnits där.
Hennes närvaro är ett fält som påverkar.
Inte genom styrka, utan genom klarhet.
Hon för inte krig, hon bär inte rustning.
Hon står stilla i sig själv. Och det räcker.
Det finns stunder då hennes sidor ligger vidöppna –
synliga, nakna, tillgängliga för den som vill möta.
Och det finns stunder då hon sluter sig.
Hon drar sig undan, inte i rädsla –
utan för att landa i det som känns.
För att hinna känna igenom innan hon talar.
Hon har länge försökt hitta hem i världen genom andras språk.
Andras regler. Andras speglingar.
Men det var först när hon såg hur hennes energi förändrades i närheten av det som inte var hennes –
hur något i henne kanske blev tyngre, trängre, mer anpassat –
som något i henne förändrades på djupet.
Där, i det ögonblicket av klarhet, började hon resa sig ur sin egen jord.
Inte längre sammanblandad.
Inte längre förväxlad med det hon en gång trodde hon måste bära.
Hon hittade hem.
Det rena självet visade sig.
Hon är den som känner sig fram i livet.
Hon som kan säga ja, men också nej – tydligt, mjukt, sant.
Hon som inte längre söker sin plats i andras blickar, utan i den inre rytmen.
Hon som vet att hon är värdig –
inte för det hon presterar, utan för det hon är.
Hon är dansen mellan det mystiska och det jordade,
det synliga och det osynliga,
det feminina flödet och det maskulina hållandet.
Och när hon känner sig trygg, när hon är hållen –
då öppnar hon världen.
Då blommar det omkring henne.
Inte för att hon försöker, utan för att hon är.
Det här är min väg.
Att möta henne. Att minnas henne. Att ha mod och stå kvar när hon känner vrede, sorg, förvirrning, oändlig kärlek och glädje.
Ibland glömmer jag och lever mer i huvudet, jag måste, bör, ska.
Men sen väljer jag henne igen. För det är så tydligt.
Hon är redan klar.
Är redan hel.
Evigt expanderande i sin medvetenhet.
Och hon står där, i sitt fält.
Hon minns sin helhet men behöver känna sig trygg.
Hon minns sitt värde men behöver känna sig hållen.
Hon är frihet och hjälper till att visa det när storyn vill övertyga oss om något annat. Hon kommunicerar genom känslorna i kroppen.
Och stanna där en stund med henne, i känslan och kroppen vaknar.
Den minns.
Och den vet exakt vad den ska göra.
Du behöver inte styra. Bara försäkra att det är tryggt fast det känns.
Du får den som lyssnar, den som håller, den som ser henne –
kärleksfullt, närvarande –
samskapandet mellan dig och det som alltid varit där.
Det Rena Självet (The Sacred Self) – en inbjudan till att möta henne
Om du längtar efter att möta självet i dig –
inte som ett koncept, utan som en levande närvaro –
så är du varmt välkommen till Det Rena Självet.
Tre möten.
Ett fält.
En plats att möta henne i dig.
En plats där hon får lov att resa sig och ge uttryck för det som är sant för henne genom din kropp, i ditt liv.
Du är inbjuden.
✨ Läs mer om Det Rena Självet här → [länk till sidan]
✨ Känn in och skriv till mig om du vill mötas